sorg och glädje, hand i hand...

När jag var hemma förra helgen, fick jag lov att göra något av det svåraste jag har gjort i hela mitt liv: åka till veterinären och avliva Minus. Det var en sorgens kväll, och hela helgen efter kändes Lybäck TOMT!!

Sedan på fredagen fick jag träffa lilla Agnes Hilma, som var så sööt så jag kunde dött. En riktig riten glädjespridare.

Som sagt: sorg och glädje hand i hand förra helgen.

Snart är det jul, jag ÄLSKAR jul!!

konstiga måndag

ja, vilket weird måndag.. började som skit med två sjuka a-lagsmedlemmar... KAOS i skolan kändes det som...
sen blev dagen lite bättre, vi fick extrahjälp med matten vilket verkligen underlättar... sen gick ett möte jag minst sagt hade bävat för, mycket, mycket, mycket bättre än jag trodde att det skulle gå...

tack kloka föräldrar för att ni ibland inser att era barn kanske inte alltid är de änglar de försöker verka vara hemma.... really made my day!!

nedräkning till hemfärd: två dygn, 15 timmar och 50 minuter tills flyget går...

hemlängtan!!

Åh, älskade Norrland!!

Nästa vecka äntligen, får jag åka hem till Norrland igen. Inte varit hemma sen i somras...

Jag kompar ut från jobbet 12.00 på torsdag, och sen går flyget kvart över två.... SWEEEEEEET!!!

Ska träffa pappa och Eva; Elin, Johnny och nyfödda Agnes Hilma, och förhoppningsvis lite fler nära och kära!! Blir lycklig i själen...

vilo-helg..

Det är så skönt att åka till kusinerna i Bromma. Man tar det lugnt och kan koppla av på ett helt annat sätt än om man bara är hemma och gör ingenting...

SKÖNT!!

misslyckat...

Ja, det är minst sagt hur jag skulle beskriva den här veckans taktik från min sida.
0 morgonpromenader.
0 träningar utöver träningen i tisdags.

Visst, veckan är ju inte slut än, men jag känner mig nästan irriterad, men framförallt besviken på mig själv att det inte har gått bättre. Det finns en massa saker att skylla på, jag har varit sjuk, jag är utarbetad, det är så VANSINNIGT tidigt att kliva upp 5-halv 6 på morgonen. Men vem hjälper det att skylla på yttre omständigheter? Inte mig i alla fall...

SKÄRPNING!!

första gången

Jaha, då har även jag kommit till det här läget: att blogga... trodde aldrig att det skulle hända, men nu sitter jag här!! Och när jag lix är igång kunde jag inte låta bli att skoja lite med namnet: soffiprop - med en självklar hänvisning till mitt senaste fritidsintresse: rugby! För att kanske fullt förstå vad som är det roliga med namnet får man själv ta ansvar för att lära sig lite om rugby och dess spelarpositioner. Hjälp finnes: http://iof3.idrottonline.se/templates/FAQPage.aspx?id=2215

Min första tanke med att starta den här bloggen är att dela med mig av mina små vardagshändelser, och de är oftast just det, små och ganska tråkiga vardagliga saker som säkert händer de flesta.

Det slutgiltiga beslutet att skriva av mig, och faktiskt publicera det jag skriver, till skillnad från att bara skriva för mina egna ögon, kom inatt. Jag gör det här som en del av mitt jobb med mig själv och min självkänsla.
Jag har försökt jobba med det länge, men det blir ingen större skillnad. Ibland tycker jag att jag är bra, ibland tycker jag verkligen illa om mig själv. En stor del av det handlar om min vikt, som har rusat iväg uppåt alldeles för högt. Jag har bara mig själv att skylla. Nu ska jag börja jobba med det på allvar.

Jag har fattar några beslut:

• jag ska gå morgonpromenader tre - fyra dagar per vecka.
• jag ska träna minst två gånger per vecka utöver rugbyträningarna på tisdagar.

Det här är en start. Vi får se hur det går... -5 kg är första delmålet... håller mina egna tummar..